Ja så är det i höstmörker och ännu mer när advent och julen kommer. Då mår jag som bäst.
Jag bara älskar att få gå inne i myskläderna, raggsockor, tofflor, tända ljus och lyssna på musik och sjunga med. Lovet it!
Julbaka, pynta, göra godis och umgås med nära och kära är underbart.
För mig har aldrig julen varit stressrelaterade. Kanske för vi hållt den basic och inte köpt julklappar åt alla håll och kanter och vi far inte runt heller.
Förr firade vi vartannat år hos mina föräldrar och vartannat hos svärföräldrarna men för 10 år sedan kände vi att nej nu vill vi skapa våra traditioner. Så då beslöt vi oss för att vara hemma och de som vill komma är hjärtligt välkomna. Vissa år har vi varit uppåt 12 personer och vissa 6.
Jag vet att många inte ser fram emot den här tiden på året för de måste åka hit och dit och vara många till lags och det är skilda föräldrar mm För många innebär julen stress och ångest. Tråkigt tycker jag eftersom det är en sån fin och mysig högtid som definitivt inte ska kännas betingad.
Sen har vi även de som vill fira men som kanske inte har rätt förutsättningar.
Dessa människor finns med mig och jag gör vad jag kan för att bidra till en hyggligare jul för dem.
Hoppas att alla en vacker dag kan känna samma glädje och frid inför advent och julen som jag gör ?

Kram
M

Idag är det Black Friday, black instämmer även på mitt humör idag. Vilket inte är likt mig, men nu är det så att min bägare håller på att svämma över pga frustration över hur vissa människor är i sitt beteende och sätt.

Människor som vänder kappan efter vinden, säger en sak och sedan visar en annan sida, avsaknad av verklighetsuppfattning, opålitlighet?..listan kan göras rätt lång. Men ni förstår nog vilken typ av människor jag menar.

Har ni någon sådan i er omgivning eller känner till att dem finns?

Om inte, var glada för det. Som tur är har jag inte någon sån här typ nära mig men ändå blir jag så upprörd för att andra närstående drabbas. Och man märker av dem ändå.

Oavsett hur upprörd jag blir så är det faktiskt människan med dessa egenskaper som det är mest synd om, fruktansvärt mycket synd om!

I långa loppet blir det ohållbart att vara så och de måste fundera över hur de beter sig och försöka rannsaka sig själva och jobba på en bättre attityd, men det värsta är att jag tror inte att de kommer komma till insikt med det. Och säger någon till dem så tar de inte till sig det.

Summa summarum, denna typ av människor kommer alltid finna i vår värld är jag rädd för och det är väl bara för en annan att gilla läget och hoppas på att de håller sig på så långt avstånd som det bara är möjligt. För att min bägare inte ska svämma över fler gånger tänker jag sätta på mig skygglappar och hålla mina goda människor ännu hårdare och närmare hjärtat.

Finns inte mer att orda om detta nu, jag tackar er som läst mitt lilla utbrott. Och jag sätter punkt genom att citera en god person: ? Over and out?

Trevlig helg!!

M

Under våren fram till semestern gick jag ner ca 10 kg. Under semestern ökade jag nåt kilo men när vardagen var åter så skärpte jag till mig och var på banan igen. 

Sen släppte jag kollen på maten men höll mig inom ramarna för vad som var ok. Känner snabbt på byxorna om jag ökat i vikt och de kändes bra. Vågen har jag nonchalerat och inte ställt mig på sen i augusti. 

Motionen har inte varit mer än någon promenad i veckan samt cyklin till och från jobbet. 

Men så frågade min mamma hur det går för mig med vikten, den står nog stilla för jag känner inte att jag gått upp. Va skönt sa hon! Men så tänkte jag, jag borde kanske ställa mig på vågen. Fick chock, jag hade ökat några kilo i vikt, vilket borde ha känts på kläderna, men icke, så jag undrar vart dessa kilon har satt sig?!

Så i måndags drog jag igång med rivstart och ska jäklar i mig gå ner x antal kilon. Bra och hälsosam mat samt motion. Minst tre pw a' 45 min per vecka samt cykling till och från jobbet. Blir det mer motion så är det bara ett plus!

Och nu undrar ni varför skiver hon om detta? Är hon utseende fixerad? 

Då kan jag svara er att detta rör sig inte om mitt utseende, jag är nöjd med hur jag ser och trivs i min kropp.

Problemet är att jag har så många sjukdomar i släkten vilka mycket väl kan ligga i generna och drabba mig, och med övervikt så drabbas man lättare av dessa sjukdomar så jag känner att är det nåt jag kan göra själv för att mota bort sjukdomarna så vill jag ju givetvis göra det. Och att gå ner i vikt är ett av sätten och det ska jag bara klara! Så är det!

Och varför jag delar med mig av detta till er är för att jag tänker mig att det blir som en morot, klart jag kan visa bloggläsarna att jag klarar detta, för det ska jag!

Och skulle jag någon dag drabbas så känns det skönt att veta att man gjort allt man kan för att hålla de borta    

Med lite lätt kaxig ton    avrundar jag detta inlägg och önskar er en riktigt fin fredag!

Kram

M