Jag känner att jag vill dela med mig av min viktresa som jag gjort genom livet och vad jag har kommit fram till.

Vill börja med att säga att det finns inga rätt eller fel, alla mår vi bra av olika viktnedgångssätt. Det som inte har funkat för mig kanske funkar för dig. Men för mig har jag inte kunnat hålla vikten efter vissa metoder men det kanske du kan och det är jätte bra i så fall. Detta är min kropp, den funkar på ett visst sätt och det här är min historia.

Jag har alltid varit lite knubbig och haft övervikt, dock inte jätte mycket, så jag har aldrig fått känslan av att folk har tittat på mig och tänkt att hon borde gå ner i vikt.

Det var nog efter att min dotter föddes som jag tog till hjälp för att gå ner vikt, när inte mammakilona ville ge med sig. Sen har jag hoppat på olika tillvägagångsätt titt som tätt. Vissa har jag lyckats gå ner rejält i vikt med men när man slutar så börjar kilona krypa på sakta men säkert igen och gärna några fler än vad man gått ner. Har jag gått ner 12 kg så har jag sedan gått upp 15 kg. Sen har jag satt ner foten och testat någon annan väg och gjort likadant, upp och ner med vikten. Under åren så har jag testat på kaloriräkning, Viktväktarna, Herbalife, Nutrilett, äppelcidervinäger och Naturdiet.  Till råga på allt så har jag problem med sköldkörteln som gör att min ämnesomsättning går på lågvarv.

Så här har det rullat på fram till för drygt ett år sedan. I januari 2015 hade jag läst på en hel del om LCHF och kände att detta vill jag testa, det lät som en grej för mig. Denna kost samt motion gjorde att jag gick ner 12 kg under våren. Men sen stod jag still, under hösten pendlade jag upp och ner lite, bara ett par enstaka kilon. Efter nyår nu kände jag att jag måste komma tillbaka, så jag följde LCHF och inget hände, super irriterande! Trots att jag skrev in mig på gym och började träna där ett par gånger i veckan och åt som jag borde stod jag still.

I februari tog jag mig en funderar, kände att jag äter nog ändå för mycket, mer än vad jag gör av med. Och det säger ju sig självt att man kan inte ta in mer än man gör av med.

Så senaste månaden nu så har jag kommit till en punkt där jag känner att jag fått balans.

Och jag har hittat stilen som jag mår bra av, både i kropp och knopp. Nu har jag fått balans i livet.

Jag äter av allt men inte varje dag kanske inte ens varje vecka.

Min grund som jag nu står tryggt med innebär lågkolhydrat kost och träning!

Vad har jag då lärt mig av min resa genom dieter och jo-jo bantning?

En diet är bara en tillfällig lösning, det man ska hitta är en livsstil. Och den är olika för alla, det gäller att just DU hittar din stil som får dig att må bra.

För 10-15 år sedan ville jag gå ner i vikt för jag ville vara snygg, idag vill jag få bort kilon för min hälsas skull. Tyvärr finns både hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes i släkten.

Kan poängtera att jag idag trivs med min kropp, det här är jag, men för hälsan bör några kilon försvinna.

Mycket sitter i det mentala, har du inte rätt inställning och vilja så blir det mycket svårare. Det är en rätt stor bit att jobba med och frestelserna kommer alltid finnas och dem kommer jag få kämpa med. Men jag har lärt mig att välja mina stunder då jag äter utanför min ram. Försöker ställa mig frågan: Är det värt det?

Jag har även insett att den mentala biten kan sätta spärr, så att det låser sig, att man pga den biten inte går ner.

Jag har även lärt mig att inte stirra mig blind på siffran som vågen visar, ibland kan ett måttband vara bra mycket bättre!

Jag har hittat Instagram konton som peppar mig, det är jätte skoj, både såväl med mat som motion.

Ett stort tack till min underbara familj som alltid stöttar mig, ger mig beröm och överröser mig med kärlek!

Ni är bäst!   

 Tack för att ni tog er tid att läsa om min vikt(iga) resa.

Kram

M