Jag har alltid varit av den typen att jag tycker om när det händer saker, bestämmer man sig för något ska det helst göras nu, är lite ivrig men även stor planerings människa, jag är ganska så organiserad av mig. Har lätt för att tag i saker och ting. De flesta av mina vänner låter mig ta hand om bokningar och dyl. om vi ska göra en resa eller bara så enkelt som att boka biobiljetter.

Jag har alltid varit morgonpigg, även i tonåren, så det har ju gjort att man har hunnit med mycket mer än många andra som har förmågan att kunna sova länge.

Eftersom jag är effektiv och planeringsmänniska så får jag mycket gjort, inget konstigt med det.

Jag står gärna en söndag morgon och förbereda middagar för kommande vecka, efter jobbet kan jag gärna fixa med både det ena och det andra. Att sätta sig och bara vara, kanske zappa på tv:n, kolla en film en eftermiddag eller dyl. är inte min grej, gör jag det så känner jag mig onyttig.

Det jag vill komma fram till är att jag retar mig lite på personer som kommenterar sådana som mig med negativitet. Jag kan lägga ut bilder i sociala medier på sånt jag gjort en ledig dag tex. Det gör jag för jag vill dela med mig av mitt liv, kanske ge tips till andra, dela recept etc. Jag gör det inte för att folk ska kommentera hur duktig jag är eller så, det är jag inte alls ute efter. För jag vet att jag är duktig, jag vet att jag är en bra tjej. Det säger jag utan att vara kaxig. Antar att man sticker dem i ögonen eller trampar på en öm tå, varför skulle de annars reagera?! Kanske vill de vara lika effektiva men får inte tummen ur, det är faktiskt upp till var och en att ta tag i sitt liv, det kan ingen annan göra. Det gäller ju allt i livet om man så ska sluta röka, ändra livsstil, eller bryta någon annan ovana. 

MEN sen finns det dem som är ute efter denna bekräftelse och de har ju för avsikt att få dessa kommentarer när de lägger ut bilder på det dem gjort. Dem känner att de måste visa upp vad de gjort för att visa att de är duktiga. Det är skillnad på dem och mig, det finns alltid två sidor.

Denna typ av personer saknar en grundtrygghet, det gör dem flesta som måste hävda sig och visa upp något som egentligen inte är dem själva men de gör det för att få bekräftelse. De gör ju inte detta för sin egen skull utan för andra, för att kanske bli accepterade?!

Jag har vuxit upp med trygghet och kärlek, jag har inget behov av att söka bekräftelse.

Jag ser ju inte ner på de som aldrig bakar, som inte tycker det är så kul med att laga mat, eller som lätt kan lägga sig en eftermiddag och se på film. Jag kan beundra dem för att de kan sova länge på morgonen och sedan inte göra något vettigt en hel dag. Ibland önskar jag att jag vore lite mer så som person. Men alla är vi olika och tur är väl det. Jag har vänner som inte alls tycker det är lika kul att stå i köket och greja som jag tycker, men jag ser inte ner på dem utan jag ser ju istället det som att vi kompletterar varandra.

Jag vill inte behöva känna dåligt samvete när jag lägger upp bilder/texter där jag berättar vad jag gjort en dag bara för att det sticker någon i ögonen.

Som sagt jag delar med mig för att det kanske kan ge inspiration till någon annan.

Dessutom är bakning, matlagning, träning och fix i hemmet mina största intressen så det är klart det tar stor plats i mitt liv och därför det som visas upp.

Låt oss alla vara olika och gör det vi själva vill, gör inget för att man ”ska” eller för att alla andra gör det, det blir bara fejk och till slut rasar det samman.

Är det någon mer än jag som känner likdant? Ge gärna feedback med era tankar omkring detta. 

Ta hand om er!

Kram

M